Redan under första delen av 1100-talet eller ännu tidigare började lärda män på Island skriva ned minnena från vikingatiden. Men allra flitigast var man i början av 1200-talet, då sagaskrivandet nådde sin höjdpunkt med Snorre Sturlassons verk om de norska härskarna. Det var en av de många så kallade kungasagorna, skildringar av nordisk historia från slutet av vikingatiden till början av medeltiden.
Mats G. Larsson berättar i sin bok om sagaskrivarna själva, deras värld och deras verk. Han ger sig också i kast med den omdebatterade frågan om sagorna i första hand skall betraktas som historia eller som fantasier. Genom att jämföra dem med andra historiska källor kan han visa att deras tillförlitlighet är relativt hög, även om sagaskrivarna använde en helt annan berättarteknik än dagens historiker. I samband med detta får läsaren även tillfälle att tränga in i spännande och omdebatterade händelser och personer såsom slaget vid Svolder, Sigrid Storråda och de mytomspunna Jomsvikingarna.