En kväll i mars 2015 ringer det i telefonen. Poeten Naja Marie Aidt nås av beskedet att hennes son Carl ligger för döden på Rigshospitalet efter en olycka. Han är 25 år.
Naja Marie Aidt berättar drabbande om kvällen när Carl dör, om livet med och utan sin son. Hon söker efter ett språk som kan bära döden, i andras skrivande – från Aristoteles och Mallarmé till Joan Didion. Hon skapar en text som bjuder in läsaren till smärtan, och till den kärlek som finns i mitten av sorgen.