Jag skrattade och tänkte på aprikoser, oändliga aprikoser. Jag ville inte ha henne, men jag ville verkligen inte att nån annan skulle ha henne heller.

Rebeckas kropp kliar varje natt. Tankarna maler på och naglarna river. Det är omöjligt att slappna av.

Rebecka för en nattlig monolog medan Mikael ligger intill och sover sin aningslösa sömn. Ett försvarstal i 40 nätter. Mikael bara sover.

Rebecka berättar om sin småtrista relation, sitt arbete på äldreboendet, om våta krogkvällar med vännerna, om konstiga moster Gun som skickar kryptiska emojis på messenger.

Och om Helena, kollegan som doftar aprikos, som är aprikos lika söt och ljuvlig.

Men nånting har hänt Helena, något som inte borde ha hänt. Något som inte ens går att nämna i en tyst nattlig monolog. Därför kliar det. I 40 såriga nätter.

Efter succédebuten Jaga vatten är Ellen Strömberg tillbaka med en roman som också den präglas av träffsäkra personporträtt, ett eget ärende, okonventionella scenarier och ett skoningslöst men avväpnande tilltal.