Huvudpersonen i Matilda Gyllenbergs debutroman har fått mycket av livet, men känner sig ändå lurad. Hon iscensätter en tjusig tillvaro för sig själv, sin man och deras omhuldade dotter, i ett hus som hon försöker inreda till perfektion. Men bakom den vackra fasaden döljer sig besvikelser, hemligheter och svek. Varför vill hennes grannar aldrig tala om det förflutna? Vad döljer sig i husbolagets protokoll, som hålls hemliga för de boende?

Med en hänsynslös blick betraktar berättaren sig själv och människorna i sin närhet. Hon balanserar på gränsen mellan skarpsynthet och vansinne, isolerad inom hemmets trygga men påträngande väggar.

Vem var kvinnan som dök upp i husbolaget tillsammans med sin sjuåriga son, bara några år efter att husen byggdes? Hon hette Hild, kom från Lofoten och swinging London, hade levt i kollektiv under 70-talet och flyttade in i en husvagn i skogsbrynet.

Bit för bit avtäcks bilden av Hild, som genom en kvarglömd dagbok tar plats i berättarens liv. På ett koncist språk och med skarp blick för detaljer vävs familjevardagens monotoni samman och allt mer skrämmande händelser uppdagas. Vad är det värsta som kan hända en förälder?

Det lungsjuka huset är en berättelse om instängdhet och om förväntningar utifrån och inifrån. Om att slitas itu av behovet av trygghet och längtan efter frihet. Och om att tiderna inte har förändrats så mycket som vi kanske önskar.