Berättelsen utspelar sig vid den finskryska gränsen 1918. En judisk man vid namn Alexander har flytt undan bolsjevikerna till sin gamla datja i Finland. Huset visar sig bebott av en ung finska, tillfälligt i området även hon. När Alexander stiger in i villan riktas en pistol mot honom. Den unga kvinnan, Anna, säger sig vara beredd att skjuta.

Blod är tunnare än vatten är en roman om det hårda, otrygga livet i efterdyningarna av finska inbördeskriget 1918. Vit eller röd är skillnaden mellan liv och död.

Boken är också en kärleksberättelse. Anna och Alexander inleder en relation och börjar nysta upp varandras bakgrund. Båda har ett förflutet i Petersburg, en stad präglad av våld, misär, fattigdom, svält och godtycke. Både Annas och Alexanders öden är beroende av den man, kallad Kaptenen, som är kommendant över gränsområdet och innehar den absoluta makten att bestämma över alla och envar.

Sällan har Jörn Donner skrivit lika gastkramande som här. Man läser med nerverna på helspänn – och blir ändå överrumplad.

"När Alexander är nästan uppe på kanten hörs två gevärsskott, kanske avsedda för honom, men de slår i marken en bit från honom. Han ligger orörlig ett tag. Kallt vatten rinner ur hans fickor. Inga ytterligare skott. Han oroar sig över roddaren, som fått bra betalt i de rubler som snabbt förlorat sitt värde, så kallade Kerenskijrubler, men så inser han att mannen torde åtnjuta de andras förtroende och knappast blir föremål för beskjutning från den motsatta sidan. De är beroende av honom, han är beroende av dem. Alexander, nu uppe på torra land, nedsölad av vatten och lera, är inte beroende av någon, kan inte ty sig till någon."