Medling vid brott ger en möjlighet åt offret och förövaren att sinsemellan lösa den konflikt som till följd av ett brott uppstått mellan dem.

Med en analys inspirerad av den senare Wittgenstein fångas i boken in och diskuteras olika språkbruk som förekommer vid medling. Jokinen hävdar att en gemensam terminologi till trots talar man inte alltid på samma sätt om medling.

Ett särskilt företräde ges för de moraliskt relevanta frågeställningarna. Dessa lokaliseras för det första till de två parternas möte. För det andra belyses det revolutionerande som medling i ljuset av de förhärskande rättsliga konfliktlösningsmetoderna innebär, trots medlingstankens urgamla rötter.

Medling kan främja de två parternas interna moraliska hållningar då den i stället för generella normer som påtvingas alla accentuerar det kontextuellas betydelse. Genom en koppling till den senmoderna brytningen mot det moderna poängteras betydelsen av att en medvetenhet om människan som en moralisk varelse upprätthålls i samhället.