“This nightmare called multiculturalism. This nightmare called multiculturalism. This nightmare called multiculturalism. Jag skriver orden i bloggens postningsfält. Mitt hjärta är krossat och bakom ögonen bränner tårar som inte längre tränger ut. Jag vill veta varför jag är en mardröm. Hurdan är den där mardrömmen, som är jag?”

Koko Hubaras essäsamling Bruna Flickor handlar om vikten av att bli sedd. Hubara skriver om identitet, skönhet, hiphop och föräldraskap i förhållande till kön, etnicitet och klass. Här finns starka texter som ifrågasätter samhället och dess vithetsnorm. Tilltalet är personligt och argumentationen knivskarp i den här boken som alla som bryr sig om människors lika värde borde läsa.

Essäerna bygger på inlägg som tidigare publicerats på Hubaras prisbelönta blogg Ruskeat Tytöt. Bloggen, som hon grundade av en slump i ett tillstånd av bakfylla och raseri, blev på kort tid omåttligt populär eftersom ingen annan skrivit från det här perspektivet i Finland: om rasifierade erfarenheter från en Brun Flicka till andra Bruna Flickor.

Essäsamlingen var den första i sitt slag när den utkom på finska i februari 2017. Den har hyllats och väckt diskussion i Finlands litterära finrum där det tidigare inte funnits plats för icke-vita personer.