Det finns en växelverkan mellan politiska gränsdragningar och kulturellt föreställda rum. På så vis har politiska gränser en symbolisk tyngd som påverkas av emotionella engagemang, av konceptuella definitioner och föreställda stereotyper om etnisk och nationell identitet. Gränser kan vara geografiskt, politiskt, ekonomiskt, kognitivt eller konstnärligt bestämda och markera ett utanför och ett innanför. De är inte definitiva, varken till sitt förlopp eller till sin natur och är föremål för ständiga förhandlingar.



Det är nationalstaten som haft tolkningsföreträde på gränserna, men de olika artiklarna visar att det alltid funnits en alternativt uppfattad verklighet i själva gränsområdena, som nationalstaten inte lyckats råda över. På så vis har lokalsamhället upprätthållit en porositet och genomtränglighet hos nationsgränsen. Regionala gränsstrategier har konkurrerat med nationella säkerhetspolitiska strategier. Etniska, kulturella eller religiösa föreställningar har tenderat att definiera rumsliga gränser på ett annat sätt än utifrån de nationalstatliga gränserna. På så vis ligger de nordiska gränserna ibland utanför Norden och utmanar föreställningarna om en tydlig gräns mellan öst och väst och hur Norden inlemmats i Europa.