En sådan ändamålsenlig, skenbart enkel form, fylld med sorg och förundran, tragik och komik har den finlandssvenske författaren Peter Sandström nått fram till i denna sin tredje roman - han har också publicerat tre novellsamlingar. Romanens språk är, liksom den äppelsort som boken uppkallats efter, vackert och nästan genomskinligt. Med sin mjuka och precisa diktion och sin ömsinta syn på människorna och deras förehavanden lockar den hos läsaren fram en känsla av varsamhet både inför livet i det skrivna, och livet utanför det.

Nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2015, Ur juryns motivering



I början av sommaren tar mor kontakt. Hon har fått en kallelse och ber sin son om hjälp. Hon behöver skjuts. Den gamla Caprin, som stått och skräpat i skjulet sedan far dog, måste fås igång. Sonen är inte händig, han är poet, skriver låtar, driver runt, men lovar hjälpa mor.

I barndomshemmet ruvar det förflutna. Det har väntat på honom i många år och nu är kanske tiden inne att ställa mor alla de rätta frågorna.

Peter Sandström skriver hjärtskärande vackert, klokt och starkt om medelåldersmannens försök att förstå sina känslor och sin bakgrund. Bilden av föräldrarna i äppelträdgården ser så annorlunda ut nu när mannen själv har familj. Också minnena av den första kärleken, Terese i vattentornet, framkallar en våg av yrvakna frågor. Vad är äkta kärlek, vilka känslor finns på riktigt, vad är inbillning?

Transparente blanche nominerades till Nordiska rådets litteraturpris 2015 samt belönades med Svenska litteratursällskapets pris ur Bokhandlaren Bo Carleskogs minnesfond år 2015.