Knut Pipping (1920-1997) innehade från 1959 till sin pensionering 1983 professuren i sociologi vid Åbo Akademi. Uppvuxen i en utpräglat akademisk släkt, och på mödernet befryndad med Edvard Westermarck, kom Pipping att på ett avgörande sätt bidra till etableringen av den moderna sociologin i Finland. Hans karriär inföll samtidigt som den tidigare antropologiska traditionen, som Westermarck hade tillhört, ersattes av den på aktuella samhälleliga förhållanden inriktade sociologi som växt fram i USA.

Knut Pippings vetenskapliga bana och efterlämnade skriftliga produktion återspeglar denna brytningstid. Han kom i mogen ålder att genomgå flera större depressioner, vilka åtminstone delvis förklarar varför hans vetenskapliga produktion är förhållandevis begränsad. Samtidigt var han rikt begåvad också på många andra områden, framför allt ifråga om det konstnärliga och olika slag av hantverk, vilket flera av texterna och illustrationerna i denna bok ger uttryck för.

Hans viktigaste sociologiska gärning var kanske att vara en förebild för sina studenter, inte bara som sociolog och vetenskapsman utan också som person. Så även för författarna till denna bok, de flesta tidigare elever till Knut Pipping, eller "Knupping", som han föredrog att kalla sig. Han står för allt det bästa vi förknippar med en klassisk akademisk tradition: kunskapsmässig bredd och vidsynthet, kombinerad med ett kritiskt sinnelag, civilkurage och en välformulerad penna.