Christinas dramatiska livsöde har engagerat många levnadstecknare under seklernas lopp. Bland de större frågor som diskuterats är anledningen till hennes abdikation och övergång till katolicismen, samt hennes personlighet och förhållandet till rollen hon föddes till – både kung och kvinna.

Drottning Christina (1626–89) intar en särställning bland Sveriges regenter.Hon tillträdde sin tron knappt sex år gammal när fadern Gustav II Adolf miste livet vid slaget i Lützen 1632. Fram till 1644, året då fredsförhandlingarna som äntligen skulle avsluta det Trettioåriga kriget inleddes, styrdes landet av en förmyndarregering med rikskanslern Axel Oxenstierna i spetsen.
Christinas tid som myndig regent skulle bli kort – efter bara tio år avsade hon sig frivilligt sin ärvda krona och regeringsmakten. Hon lämnade hemlandet omedelbart efter tronavsägelsen 1654, och inom ett år kom det chockartade beskedet att Sveriges drottning, dottern till ”protestantismens försvarare”, övergått till katolicismen och ämnade bosätta sig i påvestaden Rom. Dit anlände den 29-åriga Christina inför julhelgen 1655.
Hon skulle komma att spela en betydande roll inom staden Roms kulturliv och det påvliga hovets intrikata politik i mer än tre decennier. När hon avled 1689 hade den svenska exildrottningen hunnit bli romarnas ”la Regina”. Christina är begravd i Peterskyrkans krypta och är en av ett fåtal kvinnor och den första utländska monark som fått dela de romerska påvarnas sista viloplats.
Denna biografi hoppas förmedla en helgjuten syn på regenten och människan. Den bygger på omfattande arkivstudier, som ger oss nya kunskaper om drottningen som lämnade Sverige.