Vem ska egentligen lösa klimatkrisen? Är det du och jag som individer, eller är det ett kollektivt ansvar? Samtidigt kan man undra om inte enskilda utsläpp är så små att de är moraliskt obetydliga. Kan vi i så fall bortse från dem?

Och hur är det med risken för katastrofala konsekvenser av global uppvärmning? Mycket tyder på att riskerna är allt annat än små. Då kan man undra om vi inte för länge sedan borde ha försäkrat oss mot de värsta utfallen. Det gör vi ju i andra sammanhang, så varför inte när det gäller klimatet?

Dessutom skulle de flesta sociala dilemman kunna undvikas om vi oftare bortsåg från vårt egenintresse. Då är frågan, borde vi kanske bli mindre egoistiska?

Det här är några av de frågor som diskuteras i boken. Vi behöver förstå dem bättre för att kunna lösa de moraliska problem som klimatkrisen ger upphov till.

Anders Hansson (f. 1979) har tidigare skrivit en rad böcker om moralfilosofi. Senast i ”Vad moralen kräver” (Daidalos 2020), och om Derek Parfits moralfilosofi i ”Vad vi har mest skäl att göra” (Daidalos 2019). Innan dess ”Aristoteles etik” (Daidalos 2016) och en längre studie om likheterna mellan Aristoteles, Kant och Sidgwick i ”Tre slags etiska teorier?” (Thales 2018). Han har även översatt Derek Parfit, Elizabeth S. Anderson och H. A. Prichard till svenska.