När Johanna föds sitter farfar och syr på en arbetsskjorta, och sticker sig blodig i förskräckelsen över hennes häftiga livsskrik. Farfar låter henne inte glömma att Johanna och han hör ihop. Men farfar dör och Johanna blir ensam och utan hjärta.

Johanna är aldrig en som det är lätt att tycka om, men när hon låter ett barn drunkna förseglas hennes öde. Hon fortsätter finnas, hon får tjänst, hon görs med barn och blir fru, men allt är som på nåder. De man älskat försvinner för evigt, de man vill undvika går igen, och det man inte orkar bära lägger sig på en. Det vet den vuxna Johanna i Löfvik vid Östra Kyrksundet, mirakelvattnet som väntar på att få dränka och döpa.

Carina Karlssons roman är en känsligt och rakt berättad livslinje, en skildring av en kvinna som lever sitt liv på Åland i sekelskiftet 1800-1900. Johannas lott är att uthärda, och hennes redskap är livsvilja och styrka. Det handlar om att leva med en ständig undran: Vem är jag i den här världen?