I denna den femte och sista boken fortsätter gyckelmakaren Panurgel sin äventyrliga seglats tillsammans med vännerna: pilgrimsfärden till den Gudomliga Flaskans orakel för att få svar på frågan om han bör gifta sig eller ej. När de slutligen når målet och utfört de nödvändiga ritualerna utstöter oraklet sitt orakelsvar: "Trink", drick som visserligen inte är ett svar på hans fråga men ett lösenord för hela tillvaron. Ett par av bröderna tolkar det på sitt eget sätt, bokstavligt. För de sanna pantagruelisterna som intresserar sig för de stora livsfrågorna är det en anmaning att släcka sin törst vid kunskapens källa.
Illustrerad med teckningar av Gustave Doré.
Översättning: Holger Petersen Dyggve.

François Rabelais borde ställas inför domstol. Eller hans förläggare åtminstone. Att idag ge ut sådana böcker utgör ett hån mot alla moralnormer. I måttlighetens Sverige där lust och smärta är bannlysta blir Gargantua och Pantagruel till ett gigantiskt gapflabb i ansiktet på alla de professionella välmenande. I Socialstyrelsens Sverige är det skottpengar på sådana som Rabelais och hans skapelser.
Fast han dog 1553 klarade sig inte Rabelais undan. Dåtidens Socialstyrelse, den religiösa makten, hann sätta honom på index, dåtidens censurlista. Rabelais fick fly ett antal gånger för att undslippa att bli behandlad som andra av samtidens humanister. De hängdes eller brändes, ibland både och.
Rabelais står i sina böcker nära de folkliga traditionerna. Hans syn på livet njut och låt njuta står närmare de paradisiska berättelserna och feodala livsformerna. Hos honom bejakas fortfarande människornas leklynne, drifter. Vi svettas, skiter, älskar och dricker.
Det tog många år för kyrkan att kväva de folkliga traditionerna. Rabelais skrev mot detta kvävande. I hans böcker blir livet till en ständig skördefest där man gör av med ett outtömligt överflöd.
Alain Topor i ETC nr 9 1980