I Om våld reflekterar Hannah Arendt över förhållandet mellan våld och politik. Hon vänder sig mot den utbredda föreställningen att politik inte är annat än maktkamp och att maktens yttersta form är våldet. För Arendt är makt och våld konkreta begrepp, som hon sätter i förhållande till nadra begrepp som "styrka", "kraft" och "auktoritet".