Hans-Göran Ekmans bok Teatermästaren Strindberg
innehåller två nyskrivna populärvetenskapliga uppsatser
om Strindbergs dramatik.

Den ena handlar om Strindbergs Helgdramer , alltså
de som knyter an till en kristen eller hednisk helg som
Advent, Påsk, Midsommar m.fl. Vi får se hur Strindberg bygger upp stämningar av andakt för att i nästa ögonblick sabotera den högtidliga stämningen.

Den andra demonstrerar hur Strindberg använder
citat i sin dialog. Detta kan tyckas paradoxalt eftersom
han annars inte uppskattade färdigtänkta tankar och
andras slitna formuleringar. Men citaten kan också vara
vapen i ordstrider där det gäller att bräcka en antagonist.

I sina prosatexter lånar Strindberg bilder och terminologi från teatern och han använder flitigt metadramatiska inslag som pjäs i pjäsen och liknande. I hela hans produktion finns en diskussion om värdet respektive faran av illusion.