Mullbärens lukt sitter fortfarande i mina kläder
Men mullbären finns inte längre! Och fiskarna
simmar inte längre mot strömmen
Utan följer med den till havet
Vem kan tjäna sitt levebröd
på ett minne, vars jord göds av lik
och vem kan besegra sin nutid
med en vandringsstav?


Att med enkla, ibland raffinerade och ironiska ord utsäga människan snärjd av det absurda våldet, att utan patos skriva det irakiska folkets elegi är något som denne alltför oöversatte poet kan tillskriva sig, för vilket han är värd all respekt.
Julien Burri, 24 heures, 9 september 2003