Om tillståndet i konsten
En essäsamling om konsten i samtiden och evigheten

Postmodernismen är död! Leve konsten!
Äntligen en bok som vågar ställa diagnos på den svenska konsten.
Efter postmodernismens makalösa triumf och långsamma sönderfall känner många konstälskare att tiden är mogen att på nytt formulera konstens uppgift i samtiden. I boken Om tillståndet i konsten diskuterar sjutton ledande konstkännare vad som händer i svensk konst och i vilken riktning den utvecklas.
Med bred utblick och djup kunskap ger författarna i personliga essäer sin syn på konstlivet: den kommersiella marknadens alltmer destruktiva makt, recensenternas opportunism och den konst som tvärs mot alla trender förmår förvåna och beröra djupt.
Flera av författarna menar att den nervösa jakten på det nya och det unga har lett till en utarmad konst och till konstkritikens förfall. De söker istället beskriva ett ärligare och mer fruktbart förhållningssätt.
Chefen för Moderna Museet, Lars Nittve, tar upp tudelningen av konstscenen. Tora Windahl, student vid Konstfack, skriver om hur konstaktörerna alltmer överlåter konsten åt språket. Dan Jönsson, konstkritiker på Dagens Nyheter, undrar om man inte borde bejaka konstens död. Konstnären Nina Bondeson, beskriver den illojala konstens oändliga möjligheter. Mårten Castenfors, chef för Liljevalchs konsthall, bekänner sina synder som fd konstkritiker och längtar efter den väsentliga konsten. Sinziana Ravini, konstskribent och curator, rycker ut till försvar för den expansiva estetiken. Ulf Linde, den svenska konstkritikens nestor, ger en insiktsfull och djupt personlig lektion i konsten att tolka sina egna livsprövningar i ljuset av den stora konsten.