Den serie Föreläsningar om estetiken som Hegel höll mellan 1818 och 1829 avslutades med en undersökning av den konstart han såg som den högsta och mest fulländade av dem alla: dramat. Undersökningen tar formen av en historia om teaterdiktningens väsensart och utveckling från den grekiska antikens tragedier, komedier och satyrspel fram till moderniteten och dramakonsten i Hegels egen samtid. Det är en estetisk filosofi baserad på universella principer som här skisseras med dramastudiet som fond, men Hegel understryker samtidigt den historiska dimensionen hos alla våra kategorier - och träder därmed fram som en av det modernas första stora teoretiker.
Denna Hegels estetikfilosofiska final presenteras här för första gången i svensk översättning och med efterord av Sven- Olov Wallenstein.