Vilken är effekten av att framföra en uppfattning
med en tydlig religiös färg i ett demokratiskt samhälle?
Är det religiösa språket exkluderande för
dem som inte delar tron? Och bör troendes åsikter
negligeras, när de är uttryck för tro?



Den typen av gränsdragningar i Sverige och många
andra länder har förnyad aktualitet just nu genom
det som kallas religionernas återkomst. Frågorna
dramatiseras ofta av spektakulära våldshändelser,
med religiösa undertoner. Några mer seriösa och
eftersinnande försök har samlats i årets bok från
Förbundet Kristen humanism under rubriken Tro
och demokrati.



Antje Jackelén, Är Gud demokratisk?

Susanne Wigorts Yngvesson, Demokrati och religion – ett ömsesidigt samboförhållande

Elisabeth Gerle, Demokrati, religion och tillhörighet

Isabel Sommerfeld, Judendom och demokrati, inkompatibelt eller en självklarhet?

Hans Ingvar Roth, Religiösa symboler i offentligheten

Mohammad Fazlhashemi, Religiös demokrati eller demokratisk religiositet?

Jan Hjärpe, Generationsväxlingen och frågan om islam och demokrati

Leif Stenberg, Religionspolitik i Syrien

Lasse Berg, De som dansar samman

Fredrik Fällman, Religion och demokrati i Kina

Tomas Axelson, Religion, populärkultur och demokrati.
När filmer blir utgångspunkt för moralisk reflektion
och samhällskritik

Birgitta Larsson, Barbro Johansson - missionär, pedagog och politiker

Fredrik Gregorius, ”För Sions skull vill jag inte tiga” -
Christians United for Israel och kampen om Israel

Anders Mellbourn, Demokratins problem sommaren 2012

Anne-Louise Eriksson, Den nödvändiga demokratin


Dessutom ett femtiotal recensioner av böcker i skönlitteratur, historia, teologi och naturvetenskap