I Erikskrönikan, c:a 1335, finns den äldsta berättelsen om kedjedans i Sverige. Gästerna vid bröllopet mellan Birger Jarls son Valdemar och den danska prinsessan Sofia år 1260 kunde både ute och inne glädja sig åt: ”Danz ok leker ok fagher ord”.

Balladdansen rör sig i flera dimensioner och ingår i det breda spektrum av sammanhållande, terapeutiska och helande danser som är starkt utrotningshotade i världen. Universella berättelser gestaltade i sång och rörelse kan ge dansarna en upplevelse av ’flow’ och att vara en kropp.
Många människor som dansar tillsammans upplevs ofta som ett hot. Danshistorien är kantad av förbud. I Sverige år 2012 krävs fortfarande tillstånd för att anordna dans trots att sångens och dansens betydelse för vår hälsa är väldokumenterad.

Elisabet Jansson, dansledare, pedagog och musiker, vill med Den kära leken belysa dansens betydelse ur ett historiskt perspektiv.