Arne Pedersens biografi över Helena Westermarck (1857–1938) skapar en mångsidig bild av målaren som bidrog till att införa naturalismen i finsk konst, författaren som med stor iver skrev in kvinnorna i Finlands historia, kvinnosakspionjären och politikern, tidskriftsredaktören, journalisten, litteratur- och konstkritikern, historikern och föreningsmänniskan.

Den senaste åren har intresset för bildkonstnären Helena Westermarck dominerat, medan författaren har hamnat i skymundan. I sin biografi lyfter Pedersen emellertid upp Westermarck som ett slags kvinnlig motsvarighet till Runeberg och Topelius, lika viktig för att vi skall få en fullödig bild av Finlands historia.

Ingen har med samma frenesi skrivit in kvinnorna i Finlands historia. Och trots att Westermarck i den tidigare litteraturhistorien beskrivs som en ganska torr och nykter verklighetsskildrare – fattas inte i hennes prosa många rafflande sekvenser av förbjudna passioner och bråd död.

Pedersen beskriver även Westermarcks banbrytande insats inom kvinnorörelsen, inte minst som redaktör, skribent och kvinnopolitisk ideolog. Ställningstaganden i andra samhällsfrågor tas även upp, liksom frågan om Westermarcks politiska orientering – i vilken mån var hon en radikal eller en konservativ opinionsbildare? Men även målaren Westermarck analyseras.