Borde vi argumentera för bildningens återkomst? Ja, anser en bred flora debattörer och intellektuella runtom i Norden. Om bildning bara för något decennium sedan ansågs gammalmodigt och mossigt, så vittnar idag otaliga essäer, debattinlägg och böcker om att bildningsbegreppet har dammats av och rustats som motkraft till allt från samhällets ekonomisering och åsiktskorridorer, till auktoritär populism och ekologisk utarmning. I detta sammanhang åberopar inflytelserika nordiska debattörer bildningens fria kunskapssökande som ett avgörande redskap för att försvara demokratin i en samtid präglad av företeelser som faktaresistens och polarisering.

Men om bildningsidén återigen skall väckas till liv, vad borde den då handla om? I denna antologi samlas filosofer, pedagoger, ekonomer, språkforskare, folkbildare och debattörer för att granska om och hur bildningsidén kan bli en avgörande kraft både för samhällelig och personlig utveckling.

Genom elva engagerade essäer ställs avgörande frågor som: Behöver vi en gemensam bildning för att demokratin skall fungera? Hur hänger bildning och självförståelse ihop? Vad är bildningens roll för hållbar utveckling? Och hur kan framtidens folkbildning bidra till samhällets utveckling?

Text: Jonas Ahlskog, Lene Rachel Andersen, Henrik Bohlin, Anders Burman, Linda Bäckman, Ann-Christin Furu, Maria Joutsenvirta, Ylva Perera, Birgit Schaffar, Göran Torrkulla, Bengt Kristensson Uggla och Björn Wallén.