Efter fyra år i Storbritannien ser Charlotta Buxton något helt annat än det hon ursprungligen trodde hon skulle uppleva. Hon ser ett land befolkat av walesare, skottar, invandrare och Londonbor. Ett Storbritannien för rika och ett för fattiga. Ett för arbetslösa och ett för muslimer.I jakten på den gemensamma nämnaren reser hon. Till Islay i nordväst, till Southend i sydost. Till Ripley, "den mest engelska staden i Storbritannien". Hon går på kricketmatch och besöker Eton. Hon samtalar med gruvarbetare, fotbollsentusiaster, whiskykännare och hotellägare. Och hon gör sig en vardag i London.Buxton berättar med ett personligt tonfall om sin jakt på det brittiska. Men hur beskriver man något som kanske inte finns?