Søren Ulrik Thomsens första diktsamling på nio år består av fyrtiotvå rena men komplexa dikter om döden och minnet; om tiden som går och om framtiden som plötsligt börjar om från början; om att falla i varsin sömn i samma säng; om de svarta rosorna som blommar i snön, och om blicken som glider som billyktor genom textens mörker; om att sitta ensam på en restaurang, medan regnet börjar falla och de förbipasserande gestalterna brinner mot rutan; om att cykla genom Köpenhamn med en bärnstensfärgad katt i en kartong; om att sitta vid gate C27 och stirra ut på flygplanet, men redan vara någon annanstans; om de döda som kör upp och ned med de rostiga hissarna, men också om maskrosorna, vars ljus i år igen kommer tändas upp som ett tivoli.