Antonio Gamoneda föddes i Oviedo 1931. Sedan Francos död 1975 har han trängt allt djupare in i ett territorium där det personliga och det sociala ödet genomlyser varandra i ett poetiskt språk där askes och passion samverkar och verkligheten avvinns en bottenlös, skakande skönhet. Hans värld är på en gång vacker och skrämmande. Barndomens ljus och ålderdomens dunkel framkallar varandra och öppnar platser i språket för allt vi tvingas mista om vi vill leva.

I Förlusterna glöder, först utgiven 2003, accentuerar Gamoneda sitt sörjande och trotsiga tonfall, utifrån grundfrågan om vad tidens gång och minnets förvandling innebär för människan.

Förlusterna glöder kan läsas som en berättelse som stötvis väller fram ur det som inte längre finns: barndomens ljus, kärleken, vreden och det förflutnas ansikten. Men det förlorade och till och med det glömda glöder och gör sig med grym lyskraft gällande ännu i sitt sista uppblossande.

Vad som kan förefalla dunkelt i denna svidande berättelse om hem, moderlighet, erotik, kärlek och krig, öppnar sin klarhet så snart läsaren ser att symbolerna och bilderna samtidigt är - var - realiteter.