Är dagens svenska arbetsliv hållbart på längre sikt? Har människor tillgång till arbetsmarknaden på rättvisa villkor, eller stängs vissa grupper ute av fördomar och diskriminering? Orkar vi, kan vi, vill vi arbeta? Är vi produktiva nog? Varför är sjukskriv-ningstalen så höga? Är heltidsarbete förenligt med balans i livet?



Det finns en svårtydd motsägelse i svaret på dessa frågor. Ironiskt säger man: Aldrig har vi haft det så bra och mått så dåligt! Å ena sidan har vi en jämförelsevis frisk befolkning, en fungerande ekonomi, relativt hög sysselsättning. Vi har starka partsorganisationer för att säkerställa balansen mellan olika intressen. Å den andra, har vi mycket höga sjukskrivningstal och en betydande utslagning från arbetsmarknaden. Det finns tydliga indikationer på att många vill minska eller hoppa av förvärvsarbetet i förtid. Folk upplever ökad oro för sin egen och allas vår framtid. Vad av detta beror på brister i arbetslivet?