Det finns vetenskapliga studier som visar att många patienter återhämtar sig från svåra psykiska störningar. Ändå fortlever inom psykiatrin föreställningen om exempelvis schizofrenins kroniska förlopp och obotlighet.
Är återhämtning från svåra psykiska störningar möjlig? Vilka faktorer är av vikt i sammanhanget? Vilken befintlig kunskap finns i dag? Dessa frågor behandlas här, och författaren skildrar också en egen närstudie av återhämtningens förlopp. Med hjälp av intervjuer har författaren sökt inhämta de återhämtades eget perspektiv. Vad är det som hjälper människor med svåra psykiska störningar att återhämta sig? Här beskrivs exempelvis medicineringens olika roller, individens eget bidrag liksom betydelsen av sociala relationer till medmänniskor och vad i personalens insatser som upplevs vara till hjälp i återhämtningsprocessen.
Inte minst för professionella inom psykiatriska verksamheter är dessa resonemang mycket betydelsefulla. En central strävan måste vara att undvika att förhindra återhämtningsprocessen och i stället bidra till den. Kanske existerar redan en professionalism som bygger på närhet och engagemang i vården? Författaren framför att det inte finns någon evidensbaserad metod som passar alla människor med samma diagnos. Den drabbade borde kunna erbjudas flera olika metoder.
Boken riktar sig till studerande och professionella inom psykiatrisk verksamhet och socialt arbete.
Alain Topor är leg psykolog och chef för FoU-enheten vid SPO Psykiatrin Södra inom Stockholms läns landsting. Han skriver för närvarande på sin doktorsavhandling vid Institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet, och denna bok är en populariserad svensk version av avhandlingen. Han har tidigare arbetat inom socialtjänst och psykiatri som familjebehandlare, behandlingsansvarig och handledare, samt med FoU. Han har även varit redaktör för olika tidskrifter och har författat flera böcker.
