Toscana på 50-talet genom ögonen på en liten pojke, men genom filtret av tid och rum.

Moster Wanda, mormor, ja alla de som ville påstå att han var bångstyrig varje gång han hittade på något ofog, brukade säga: Det tjänar ingenting till! När man föds i en bil, med alla de där skakningarna, så är det klart att man inte kan vara normal! Carlo hade alltid gillat att inte vara normal. Han hade gärna fötts i en stridsvagn, bara för att inte vara normal.

En dag frågade de morfar varför amerikanerna var så snälla och han svarade med kärva och obegripliga meningar: När man är rik är det lätt att vara snäll och bakom varje rik finns det alltid hundra fattiga som tvingas vara elaka. De
har aldrig sett kriget! De kom först när kriget var utfört och nu känner de sig som segrare.

Regissören och skådespelaren Carlo Barsotti föddes i Livorno i Toscana 1939. Där uppfattade han de första ljuden, de första hjärtslagen, de första sångerna
och de första bomberna. Nu är han ett etablerat namn i den svenska kulturvärlden sedan många år. Här skriver han om sin toscanska barndom med den distans som livet och avståndet till den italienska kulturen ger men med en levande närhet till den lille pojken Carlo och hans värld. Carlo föddes med kriget men han hade turen att ha en mamma som fostrade honom till fred. Han hade tur, men vad har hänt med de barn som kriget gjort föräldralösa?

Barsotti har även gett ut: Ät och njut med Slow Food, Gycklarens teater: fyra skådespel av Dario Fo och Franca Rame Han har också tillsammans med hustrun Anna Barsotti översatt pjäsen Vi betalar inte, vi betalar inte! av Dario Fo.