De privata initiativen för öppnandet av nya konstmuseer har varit många de senaste åren. Men hur påverkar donationer befintliga konstmuseer och deras samlingar? I det nya numret av Skiascope ställs frågan: vad gör museerna med sina samlingar och vad gör samlingarna med museerna? Från olika infallsvinklar undersöks hur museerna förvärvar konst och vad de sedan gör med den. Vad styr inköp och donationer vid ett konstmuseum? Och hur styr förvärven museets framtida handlingsutrymme?

Dagens konstmuseer verkar på en global marknad där de tävlar om publikens och sponsorernas gunst. Därför upplever de det som viktigt att förstärka sina samlingar. Men vad händer när samlingen växer ur museets kostym och blir större än vad som är hanterbart? Ser vi idag början till upplösningen av konstmuseet som idé, eller går konstmuseet bara in i en ny fas där samlingen får förnyad aktualitet då den görs tillgänglig via webben?

Texterna i Skiascope 5 tar sin utgångspunkt i olika delar av Göteborgs konstmuseums samling, men diskussionen sträcker sig bortom detta exempel till att beröra konstmuseisamlingar som fenomen. De nio essäerna behandlar museisamlingar ur ett teoretiskt perspektiv, förvärvshistorik, Fürstenbergska samlingen, Werner Lundqvists samling, den danske poeten och mystikern Ole Kruse och det Brödraskap i Örgryte som spelade en intressant roll i museets utveckling, Hjalmar Gabrielsons självporträttsamling, grafiksamlingen samt verkligheten bakom epitetet ”donationernas museum”.