1934. Då föddes Carl Fredrik Reuterswärd. Men tid kan anges olika. Han var årsbarn med en serie klassiska
inspelningar av Mezz Mezzrow and his Orchestra. Året före hade Louis Armstrong besökt Sverige
och tidningen Orkester Journalen grundats. När CFR var fem år gästade för första gången Duke Ellingtons
Orkester Sverige
Om detta hade CFR först ingen aning. Men jazzen skulle bli en outsinlig källa till kunskap för honom
redan som ung man.
Samtidigt som jag hade möte med bild- och ordkonsten på iskalla museer och dammiga bibliotek,
svepte jazzen in genom mina sinnen med ljuvt mänskliga känslostämningar i tonårens trevande sensualitet.
Jazzen etablerade sig emotionellt i mig, inte att dansa efter utan att leva efter. Det kändes mer
naturligt att närma sig världen med jazzens fantasifyllda gemenskap och elastiska rytm, än med den
mekaniska melankoliska marschmusik jag upplevt som barn.
Jazzens sätt att stava frihet spåras i CFR:s teckningar. De är aldrig skisser, alltid avslutade, slutna enheter
som relaterar till något större, övergripande.