Den tidigaste hjärnforskningen använde sig av en enkel metod; vänta på att olyckan är framme stroke, anfall, infektion eller hemsk skada och se hur patienten klarar sig. I många fall tycktes överlevnaden mirakulös, men besynnerlig. Forskare blev snabbt varse om de förändringar, oftast i patienternas personlighet, som inträffade då olika delar av hjärnan förstördes. Föräldrar kände knappt igen sina egna barn. Framstående och respekterade samhällsmedborgare blev patologiska lögnare. En del förlorade förmågan att tala, men kunde fortfarande sjunga.

I Liktjuven och barberaren tar Sam Kean oss med på en resa genom hjärnforskningens historia, genom berättelser om de mest häpnadsväckande neurologiska kuriositeter: fantomsmärtor, hjärnor hos siamesiska tvillingpar, virus som äter patienternas minne, blinda personer som ser med tungan. Kean väver ihop dessa berättelser med sin säregna stil och utforskar hjärnans hemliga vrår och skrymslen. Med klarsinta och mästerliga förklaringar och knivskarp humor får vi ta del av de livsöden som lade grunden för den moderna neurovetenskapen.

*Liktjuven och barberaren refererar till fallet med den franska kungen Henri II, vars öga genomborrades av en lans 1559. Henri II:s skada kom att bli en av de viktigaste fallen i hjärnforskningens historia. I hundratals år har forskare lärt mycket av trauman och sjukdomar, och dessa olyckor är fortfarande den största källan till nya upptäckter.