Varje människa längtar efter att finna sig själv. Bli äkta och förverkliga det som hon ytterst är ämnad att vara. Denna dröm har Gud väckt i oss eftersom vi är skapade till Hans avbild. Som den store Fiskaren använder Gud vår längtan för att få oss på kroken. Sakta och ömsint brukar Människofiskaren vinda in
oss med sin långa fiskerev. Han drar mig med kärlekens lina i kallelsen och jag känner att jag höjs uppåt. Ljuvliga upplevelser av närhet, ljus och ledning kan krydda hungern efter Gud än mer. Men med sin rev vevar Gud också in mig i själens mörka natt. Det sker då Guds ljus faller över mina onda tankar, min ingrodda självcentrering i mitt gamla själv och jag trycks ner mot botten. Min tro på mig själv dödas. Jag kan öppna mig för bottenbrodern Kristus och uppstå i själens ljusa dag genom tro på hans ord. När jag hittar Gud hittar jag också mitt autentiska jag. Denna livsförvandling är det nav som Luthers spiritualitet kretsar kring. Den bekräftas och berikas av den andliga uppmuntran som Nådens ordning ger. Den samlingen av själavårdserfarenheter är värdefull än idag genom att den slår vakt om omvändelsen och det sanna självförverkligandet.