År 1764: den 17-årige Lars Olofsson bestraffas av det svenska rättssystemet. Han förses med halsjärn inför ”en hel samling ungdom, som med tjenlig förestälning förmanades”.

År 2001: en akademiker ur den svenska medelklassen studerar sin släkts historia.

Vad binder samman dessa två händelser, som vid första påseende verkar så olika?

Svaret är utbildning. Bestraffningen av Lars Olofsson utformades i fostrande syfte: åskådarna skulle lära sig något av straffet. Släktforskaren, å andra sidan, utbildar sig själv. Centralmaktens hårdhänta undervisning om rätt och fel har ersatts av individens eget kunskapssökande. Eller?

I den här antologin får vi möta 1600- och 1700-talens unga brottslingar, dagens släktforskare, och en mängd lärare, elever, folkbildare, filantroper och lobbyister däremellan. Tillsammans berättar deras historier om hur bildning, i bred bemärkelse, format den moderna människan.

Antologin inleds med ett förord där redaktörerna ger sitt förslag till hur bildningens funktion kan förstås i ett historievetenskapligt sammanhang: som ett verktyg för klassformering, för hantering av samhällets unga, och för skapande av identiteter. Den avslutas med en text som diskuterar hur dagens historiker bör ställa sig till en av de senaste utbildningspolitiska frågorna: bildandet av européer med hjälp av en gemensam historieskrivning inom EU.