Prima mat i soppåsen!
100 kilo fullt ätbar mat! Det är vad ett genomsnittligt svenskt hushåll slänger bort varje år. Samtidigt klagar vi över matpriserna och hur jobbigt det är att släpa hem alla kassar från affären.

Nu har vi lärt oss att sortera tomma förpackningar och lämna dem till återvinningsstationen. Men innehållet är vi sämre på att ta hand om. Ändå har produktionen av maten oftast en större påverkan på miljön än emballaget.
Varför kastar vi då bort så mycket mat? Det finns enligt författaren fyra huvudsakliga anledningar till det:

* vi har svårt att bedöma hur mycket som går åt
* vi tror att maten kan ha blivit dålig
* bäst före datumet har gått ut
* vi vet inte vad vi ska göra med resterna

Botemedlen stavas kunskap, information och upplysning. Denna kunskap hade tidigare generationer. De visste hur maten skulle hanteras och förvaras för att inte förfaras. Det var fult att inte äta upp det man hade lagt för sig på tallriken, hellre fick man lägga på lite mindre men ta om flera gånger. Innan bäst före slog igenom tvingades folk använda och lita till sina egna sinnen. De lärde sig också att ta tillvara varenda matrest och förvandla den till nya rätter.

I den här boken väcker Birgitta Rasmusson liv i den delvis bortglömda kunskapen. Efter 25 år som chef för Ica Provkök har hon fått tusentals frågor om mat, de flesta om matens kvalitet. Rädslan för att bli sjuka av det vi äter verkar sitta djupt i människors medvetande och har säkert en gång i tiden varit avgörande för vår överlevnad.
Några av de vanligaste frågorna får här sina svar, men författarens syfte är framför allt att lära ut grunderna och uppmuntra läsarna att använda sig av det sunda förnuftet.