Trots dess ljusa titel går ett mörkt stråk genom den finska poeten Henriikka Tavis diktsamling Hoppet. Från vaggvisornas och sagornas landskap leder hon oss in i en puppa av död, sorg och glömska, för att sedan mana fram det som försvunnit ur minnena. Tavis poesi är betydelsemättad och språkligt experimentell, men också vacker och fylld av sorg och raseri. Med Inger Christensens Sommerfugledalen som inspirationskälla slutar Hoppet på en fjärilsäng, bland ”månmätare, svävdagssvärmare, glanssmygare, brokvecklare, blyspinnmal, sköldlus”.

Hoppet utkom 2011 i Finland och är Henriikka Tavis tredje diktsamling. För den erhöll hon Rundradions lyrikpris ”Den dansande björnen” 2012 och nominerades till Nordiska rådets litteraturpris 2014.