Senare historikern Johan Arckenholtz (1695-1777) skrev som ung kanslitjänsteman en berättelse om 1734 års riksdag, som är ett märkligt dokument. Det rör sig om en närmast journalistisk granskning av spelet bakom kulisserna vid denna – som det skulle visa sig – avgörande riksdag, som blev upptakten till svensk historias första parlamentariska partiskifte 1738-39.

Arckenholtz satt inte själv i riksdagen men däremot på flera utmärkta observationsposter: i kansliet mitt i det utrikespolitiska arbetet och med stor vän- och umgängeskrets inte minst bland åsiktsfränder kring Arvid Horns maktägande regim. Där uppfattade han mycket av det som skedde i det som syntes ske, och mycket av vad han berättar skulle idag kunna kallas ”oral history”.

Sagu-Brott är en för hornska sidan djupt partisk skrift, giftig och inte så litet hånfull mot den gyllenborgska opposition som misslyckades politiskt 1734 men vid nästa riksdag 1738-1739 skulle återkomma som frihetstidens segrande hattparti.

Skriften är också ett av epokens första kvicka och än idag läsbara politiska alster, typiskt nog jämnårig med Dahlins ”Argus”. Den var nog aldrig tänkt att spridas, än mindre publiceras, och detta sker nu för första gången efter mer än 265 år.