I boken "På väg" reser man in i Latinamerika. Ofta sitter man på en lokalbuss som skumpar på över förtorkade områden eller utefter hisnande bergsvägar. Ibland flyter man på en flodbåt som stånkar sig in i den täta djungeln. Då och då har man bara att vandra eller paddla för att komma vidare.
En gigantisk kontinent öppnar sig med Anderna, Amazonas och Stilla Havet där indianer, afrikaner och européer har att hitta överlevnad med huggtänder omkring sig.
Under resans gång hejdar människor upp farten, man får något att säga varandra. Livsöden rullas upp. De blir vägen efter hand.
En kvinna skjuts genom bröstet av sin man och lär sig förlåta för att orka.
En bergsklättrare vill bli verklig för sig själv med risk för att ta det sista steget.
En indian säger: "Jag är från djungeln och kan bara förstå mig där."
En shaman låter urljud genomborra natten för att bota.
Berättelserna tar aldig slut. Alla är på väg, alltid, överallt.
Inget blir som man tänkt sig.