De fem novellerna i Simultan är skrivna med Ingeborg Bachmanns sedvanliga skärpa och språkliga intensitet, och de har alla kvinnliga huvudpersoner. En är simultantolk och har rest till kusten med en man hon inte känner. En älskar att somna om på morgnarna och ska just träffa sin älskare. En ser sin extrema närsynthet som en ovanlig gåva. En hälsar regelbundet på hos sin åldrande svärmor och börjar hemlighålla besöken för sin man. En är fotograf och försöker vid ett besök i sitt barndomshem följa turistkartans vägar mot sjön. Ingeborg Bachmann skrev Simultan (1972) parallellt med romanen Malina (1971), som en sorts sidohistorier till denna. Boken ingår i hennes omfattande prosaprojekt ”Todesarten” – ”sätt att dö”, som inte kunde fullbordas, i och med hennes död i sviterna av en eldsvåda.