Italienarna är så rika att katterna äter på silverfat ... Så ­föreställer sig den albanske pojken Viki det land som han och hans mamma och syster är på väg att fly till.

Väl framme i Milano - efter en dramatisk båtresa­ - inser dock Viki att något inte stämmer. Huset han drömt om är inte något hus, utan ett skjul, beläget på en ­soptipp som också är ett hem för ormråttor. Sakta går det upp för Viki att han varken är europé som ­italienarna, eller icke-europé - han är någonting ­mittemellan, ett spöke, en illegal människa, en ­clandestino - som är ett av de första orden han lär sig på ­italienska.

Men i skolan får Viki ändå börja eftersom lärarinnorna­ ­anser att det är deras skyldighet att undervisa även sådana som han. Kanske kan drömlandet ändå ge honom det han alltid längtat efter - en skolgång - om nu bara inte polisen hittar hans pappa ...

Viki som ville gå i skolan är en på samma gång gripande,­ spännande och kuslig roman, som i ett ­männi­sko­­öde­ ­speglar miljoner ­immigranters tillvaro i Europa idag.

Boken har tilldelats en rad priser i Italien. Upprinnelsen till ­boken var flera reportage som Fabrizio Gatti ­publicerade i Corriere della Sera, vilka väckte stor uppmärksamhet och sympati bland läsarna.

Fabrizio Gatti, född 1966, är journalist och författare, idag verksam på ­veckotidningen L'Espresso. Han har ­under lång tid ­arbetat med att undersöka immigrationens­ ­realiteter i Italien, bland annat som förklädd.­ Fabrizio Gatti tilldelades 2006 EU:s stora journalistpris "för mångfald, mot diskriminering" för ett avslöjande reportage om hur "illegala" ­invandrare ­utnyttjas som slavarbetare i Italiens ­lantbruk.