Det mest privata skildrar, med tydligt självbiografiska inslag, en flickas uppväxt i ett högborgerligt hem i Barcelona. Romanens Nuria växer upp moderlös, liksom författaren Nuria Amat som bara var två år när hennes mor dog. Fadern stänger in sig i sitt bibliotek, fyllt av katalanska poeter och sorg. Från sitt fönster har den unga Nuria utblick över en privat klinik för psykiskt sjuka och hon blir vittne till hur en kvinna tar sitt liv genom att kasta sig ut från andra våningen. Amat hävdar att alla stora författare; Kafka, Canetti, Beckett, har bott nära mentalsjukhus.




För romanens Nuria blir böckerna, läsandet, en flykt från och ett värn mot omvärlden. Litteraturen blir den galenskap genom vilken hon orkar överleva. Den blir också vägen till ett eget liv, ett eget författarskap och ett eget språk. Hon gör sig delaktig i världslitteraturen genom att skriva små lappar med sina egna oläsbara texter, som hon lägger i låneböckerna innan hon lämnar tillbaka dem till biblioteket. Hon ingår ett passionerat äktenskap med en man vid namn Pedro Páramo, huvudperson i Juan Rulfos berömda roman.



Det mest privata är en rebellisk roman. Författaren Nuria Amat slåss för att skapa en frihet för sitt privata rum och sitt skrivande, genom att utmana språket, den samtida kulturen och familjens hemligheter.