Kom till mig, inbjuder Gud, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila (Matt 11:28).
Om vi ger honom chansen kommer Gud att lätta våra bördor men hur ger vi honom den chansen? Tillåt mig att presentera en gammal vän som kan visa oss. Psalm Tjugotre.

HERREN är min herde,
mig skall intet fattas.
Han låter mig vila på gröna ängar,
han för mig till vatten där jag finner ro.
Han vederkvicker min själ,
han leder mig på rätta vägar
för sitt namns skull.
Om jag än vandrar i dödsskuggans dal,
fruktar jag intet ont,
ty du är med mig.
Din käpp och stav, de tröstar mig.
Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn.
Du smörjer mitt huvud med olja
och låter min bägare flöda över.
Idel godhet och nåd skall följa mig
i alla mina livsdagar,
och jag skall bo i HERRENS hus ... Evinnerligen.

Existerar mer kärleksfulla ord? Inramade och upphängda i sjukhuskorridorer, inristade på väggar i fängelseceller, citerade av de unga och viskade av de döende. I dessa rader har sjömän funnit en hamn, de rädda har funnit en fader och de som har det svårt har funnit en vän.
Och på grund av att versen är så djupt älskad är den även vida känd. Kan du hitta öron som aldrig har hört dessa ord? Tonsatta i hundratals sånger, uttalade av tusentals människor, hemmahörande i miljontals hjärtan.
Ett av alla dessa hjärtan kanske är ditt.
Max Lucado