I fem essäer behandlar Michel Ekman poeterna Bo Carpelan, Tua Forsström, Arne Johnsson, Birgitta Lillpers och Lennart Sjögren. Det förenande temat är tiden och minnet, hur historien och identiteten gestaltas i språket och hur döden ständigt är närvarande som en förutsättning för livet. Essän om Tua Forsström tar bland annat upp den produktiva relationen mellan hennes poesi och den ryske regissören Andrej Tarkovskijs filmer.

Precis som i Ekmans senaste bok, essäsamlingen Utanför tiden handlar Harens almanacka om litteraturens existentiella betydelse, om att förbinda det man upplever med det man läser.