Biopolitikens födelse, den föreläsningsserie som Michel Foucault gav vid Collège de France från januari till april 1979, fortsätter att utforska de teman som togs upp under det föregående årets föreläsningar, utgivna i volymen Säkerhet, territorium, befolkning. Efter att ha visat hur 1700-talets politiska ekonomi markerar uppkomsten av ett nytt regerande förnuft – där målet är att uppnå maximal effektivitet genom att regera mindre i förhållande till de regerade fenomenens naturlighet – ger sig Foucault i kast med en detaljerad analys av detta liberala regerande. Det handlar om att beskriva den politiska rationalitet inom vilken de specifika problemen rörande livet och befolkningen har kunnat uppstå: ”Att studera liberalismen i egenskap av biopolitikens allmänna ram.”

Vilka är särdragen hos den liberala konst att regera som tar form under 1700-talet? Hur ser regerandets kris ut i vår samtid, och vilka förändringar i det liberala regerandet har den gett upphov till? Det är denna diagnostiska uppgift som Foucault tar sig an genom att, i en samtidshistorisk utvikning som är unik för hela hans föreläsningsmaterial från Collège de France, studera nyliberalismens två stora skolor under 1900-talet: den tyska ordoliberalismen och Chicagoskolans nyliberalism. Hans analys visar på den paradoxala roll som ”samhället” spelar i relation till regerandet: samhället är den princip i vars namn regerandet tenderar att begränsa sig självt, men samhället är också måltavla för permanenta ingripanden från regerandets sida i syfte att producera, förmera och garantera de friheter som är nödvändiga för den ekonomiska liberalismen. Civilsamhället är således långtifrån en motpart till staten, utan tvärtom ett korrelat till den liberala regerandeteknologin.