Don Quijote kommer flera hundra år för sent. Hans kamp för de gamla riddaridealen krockar brutalt med en krass och prosaisk samtid. Man tar honom för en tok och roar sig med hans galenskaper. Han är dömd att misslyckas, men gör det magnifikt. Där andra ser nederlag ser han härliga segrar. Don Quijote har förläst sig på riddarromaner och inbillar sig att han är en berömd medeltida riddare, du och bror med riddarna kring Runda Bordet.

Fattigbonden Sancho Panza följer med som hans gode väpnare på sin åsna, och slutar aldrig hoppas på att bli greve eller guvernör som lön för sin tjänst. Dessemellan har han ganska svårt att reda ut om hans husbonde är galen eller klok, och varför han själv (som ju är en förnuftig karl) ändå alltid fortsätter i riddarens olycksaliga sällskap.

Dulcinea är Don Quijotes utvalda, hans tillbedda dam som han är beredd att gå i döden för. I verkligheten är hon en enkel bondflicka, lyckligt ovetande om riddarens höviska uppvaktning.

Cervantes mästarhand har gett oss en världsklassiker. Med sin Don Quijote ”uppfinner” han den moderna västerländska romanen. Han lyckas ge den dråpliga historien ett djup och dubbla bottnar som ingen före honom. Hans sätt att skriva har fått otaliga efterföljare världen över. Han är en ”författarnas författare”, liksom Proust, Joyce och Kafka.

Översättningen är gjord av Jens Nordenhök, med flera klassiska och nutida spanska verk bakom sig, från Celestina till Blodsbröllop. 1989 erhöll han Svenska Akademiens översättarpris och för denna översättning av Don Quijote belönades han 2003 av Kungl. Vetenskapsakademien med Letterstedtska priset för översättningar.