Dikterna i My Lindelöfs tredje samling äger rum någonstans på gränsen mellan närvaro och upplösning, i förfallna livsmiljöer där naturen kryper allt närmare. Platsen är också språket: den labyrintiska arkitektur som bildas av orden och deras dolda förbindelser.

"Det finns ett slags trappor i orden, räcklösa/branta, ibland bara lodräta stigar/från tystnad till tystnad."