För två decennier sedan påbörjade Olof Ruin ett sommarprojekt i sin bastukammare på en ö i den finländska skärgården.

Den första delen Spänningar utkom hösten 1987. Den kretsade, med illustrationer från hans egen familj, kring de konflikter som gett Finlands moderna historia dess dramatik: inbördeskrig, språkstrid och närhet till Ryssland.

Den andra delen Amerikabilder utkom hösten 1994. Den är koncentrerad på tre avgränsade tidsperioder med två decenniers mellanrum. De speglade inte bara olika stämningslägen i USA under efterkrigstiden utan också olika skeden i Olof Ruins egen livskurva: från att vara en student som just påbörjat sina doktorandstudier till att ha blivit en medelålders universitetslärare och slutligen vara en nästan pensionerad professor.

Här föreligger nu slutet av projektet: Sverige i min spegel. I tjugofem korta kapitel har Olof Ruin uppehållit sig vid olika stationer, händelser och stämningar i sitt liv. Med utgångspunkt i dem har han försökt säga något mera allmängiltigt om Sverige. Perspektivet har bestämts av att författaren kom från Finland, att han varit universitetslärare med statsvetenskap som ämne och att han, efter en studietid i Lund, huvudsakligen bott i Stockholm.

Där har Olof Ruin kommit att träffa personer som betytt mycket för det svenska samhällets utveckling bland andra Herbert Tingsten, Tage Erlander, Olof Palme och Kjell-Olof Feldt. Han har också fått egen inblick i olika administrativa och politiska processer och även haft till uppgift att kommentera det som sker. Många av dessa kapitel baserar sig på en dagbok som han fört över åren och som han ibland också ordagrant citerar ur.