L.H. Nicolay (1737-1820) var en typisk europeisk upplysningsgestalt. Från Strasbourg och salongerna i Paris och Wien gick hans väg till Katarina II:s hov i Ryssland, som lärare för tronföljaren och till andra ämbeten vid hovet, slutligen blev han president för Vetenskapsakademin i S:t Petersburg. Nicolay var också diktare på tyska i tidens populära genrer, därtill översättare och stor musikälskare. Från år 1788 innehade han lantegendomen Monrepos vid staden Viborg på Karelska näset, som då tillhörde det ryska kejsardömet. Monrepos blev ett mönster för tidens romantiska trädgårdskonst och arkitektur, med rika samlingar, konstverk och bibliotek en avspegling av Petersburg och de kejserliga lustslottens miljöer, men samtidigt ett minnesmärke över 1700-talets idévärld, konst och natur förenade till ett Arkadien i Norden.
Biblioteket och mycket av de övriga samlingarna från Monrepos finns i dag i Finland. Av detta samtidsmaterial har kulturhistporikern Rainer Knapas sammanställt ett rikt illustrerat verk med text i tio kapitel, om Nicolay och hans värld, från hovliv och lantliv.