Litteraturen utgör en ständig referenspunkt hos Gilles Deleuze, såväl i hans egna arbeten som i dem han författade tillsammans med Félix Guattari. För Deleuze handlar det emellertid inte om att utveckla en generell litteratur-, skrift- eller textteori, som för många andra samtida franska tänkare. Det råder inget hierarkiskt förhållande mellan de olika disciplinerna där den ena kunde säga sanningen om den andra, utan syftet är att initiera ett experimenterande där litteraturen drar med sig filosofin i ett aktivt begreppsskapande på kontrakurs med den traditionella bilden av tänkandet.
I studier av Marcel Proust, Leopold von Sacher-Masoch, Lewis Carroll, Antonin Artaud, Witold Gombrowicz, Franz Kafka, Samuel Beckett och många andra skapar och omskapar Deleuze sina egna begrepp, samtidigt som han också förvandlar den gängse förståelsen av de olika författarskapen. Filosofi och litteratur möts så i skapandet och experimenterandet, som för Deleuze alltid är öppet mot framtiden.