"Människor är komplexa och mångsidiga. Man kan vara kristen, feminist, förälder, norrlänning, vegetarian, socialdemokrat, Sirius-supporter, hundägare, motståndare till plågsamma djurförsök och en mängd andra saker på samma gång. I vissa situationer är en identitet viktigast, i andra situationer en annan.
Innebörden av en identitet kan ändras, vissa identiteter överger man medan andra kommer till. Att påstå att en enda av alla tänkbara identiteter är den som räknas är att krympa människor till oigenkännlighet."

Identitet är ofta centralt i frivilliga gemenskaper. I regel finns någon form av avgränsning – några hör till, andra inte. Ibland ger identiteten gemensamma symboler eller uppförandekoder, andra gånger syns den inte alls. Men samtidigt som det är naturligt att människor söker gemenskap i grupper så bör varningslamporna börja blinka när tankar om tydligt avskiljbara identiteter och åtföljande särrättigheter överförs till politiken.

Håkan Holmberg, länge politisk chefredaktör på UNT, var övertygad om att öppna samhällen byggs med universella värden. Politiskt grupptänkande, menade han, kortsluter det politiska samtalet och har genom historien banat väg för några av mänsklighetens största grymheter.

Den här boken kom att bli Håkan Holmbergs sista, den utges postumt efter samråd med hans efterlevande.
Boken är en noggrann uppgörelse med identitetspolitiken – och en uppmaning till motstånd mot grupptänkandet.